Egentligen är det väl fel att skriva sina tankar här eftersom det alltid är någon som känner sig "träffad" men isf får de bli så förjag känner ändå att bloggen är till för att jag ska få skriva vad jag vill och vad jag tänker.

Fattar inte varför jag ber om ursäkt innan jag skriver något men de e kanske lika bra.

Som jag skrivit förut så gör tystnaden mest ont. Lr kanske inte ont, men jag undrar om jag ska ta de som det är och kommer, lr om jag ska börja fundera på vad jag vill ist för o låta någon annan bestämma, som jag låtit folk göra åt mig förut. O ja sa då att de va sista gng, att de aldrig mer skulle hända.

Jag känner ju absolut inte att de alls e på den våglängden som det var då men även fast jag inte vill och borde göra det så blir det ju så att man jämför det som varit med det som är.

Har man varit med om tystnaden förut och fått reda på vad de berodde på så e de väl självklart att man känner att något är fel om tystnaden kommer tillbaka nu. Lr?

Ok att man ska gå in me nya inställningar men hur lätt e de?

Att hela tiden börja om, att aldrig kunna gå vidare och ta ett steg framåt börjar kännas som ett faktum. Att planera något vore kanske de... Jag trodde inte att de skulle bli ett problem men uppenbarligen är det de eftersom ja skriver om det...

Lr e de ja som överreagerar? Tror faktiskt inte de den här gng.

Antar att tiden utvisar vad som är tänkt för allt.

Det blev tryffel me polkagriskross. Dock blev de första inte så bra, polkagrisbitarna va typ lika stora som bollen men efter ett tag kom vi på att man kunde använda en mortel att krossa bitarna med ;) Smart!!!

Blev mycket fina. Vi gjorde även snickers....

Nu sitter ja o vilar lite innan jag och Anna ska iväg ner på stan och bio, hon kommer till mig runt halv 6. När jag kommer hem ska jag försöka skriva lite på Exa3 som jag inte gjorde imorse.

Puss